Vasabygget 1:15 (postlåda 206)


I nedanstående tidningsartikel står bl.a. om stengärdesgården strax över vägen: "Det var skolläraren Elof Malmström som utförde detta arbete i början av seklet. Elof Malmströms barn och den berömde författaren Artur Lundkvist var förresten kusiner."

Hur det var med deras kusinskap förefaller lite svårt att finna, men Gunnars och författaren Artur Lundkvists födelseanteckningar 1906 står intill varandra enligt bilden nedan. Gunnar talade om att han och Artur varit bänkkamrater i folkskolan.


Artikel 1982 i tidningen Norra Skåne 

om brödrarna Johansson ("pågarna Edin och Gunnar") 

Edvin var då 80 år och Gunnar 76 år. De bodde på Vasabygget 1:15 (f.d. 1:2 innan de sålde sin skogs- och jordbruksmark. Nuvarande postlåda 206).

Fritt ur artikeln i Norra Skåne:

De båda brödrarna, som nu bor ensamma i sin stuga, har ett händelserikt och spännande liv bakom sig. De bor strax intill skolan (nuvarande postlåda 203)  i Vasabygget. Edvin berättar om den imponerande stengärdesgården intill skolan.

Ingen som passerar förbi kan undgå den snygga och breda stengärdesgården. (Min anmärkning: Tyvärr har stengärdesgården dolts idag av sly.)

Det var skolläraren Elof Malmström som utförde detta arbete i början av seklet. Elof Malmströms barn och den berömde författaren Artur Lundkvist var förresten kusiner.

Vidare berättade Edvin om Nils Skärare. Nils hette egentligen Svensson i efternamn, men på grund av sin sysselsättning benämndes han Skärare. Han skar upp en slags torv från mossarna som sedan användes till bränsle. HAn bodde i en jordkula i närheten av Vasabygget. När det var riktigt kallt kunde han inte bo i sin jordkula, utan bodde hos grannar.

Till yrket var han lumpsamlare samt tillverkade kvastar. Vid försäljningen av kvarstar föredrog han att sälja i Lund. Han lastade kvastarna på två "rullebörar". Den första körde han en halv mil. Sedan gick han tillbaka och hämtade nästa "rullebör". På så sätt fick han båda rullebörarna till Lund. Efter försäljningen av kvastarna lastade han den ena kärran på den andra och fick en snabbare väg hem.

De båda brödrarna är kanske mest kända för sitt arbete med att laga och renovera klockor. I sina unga år hade Edvin besökt "Lunna-Pellen" i Månstorp. Han kunde laga klockor. Edvin började själv göra enklare lagningar. Med tiden utförde han även svårare reparationer. Edvin: "Skulle det vara ett kugghjul som var sönder i en klocka var det inget annat än att tillverka en ny själv."

Det var filen som kom fram och det kunde ta ett helt dygn bara att framställa ett enda kugghjul. En av de äldsta klockor som Edvin haft i sin hand var från 1600-1700-talet. Klockan visade både dag och månad samt månens upp- och nedgång.

Hos brödrarna finns flera gamla klockor. Bland annat Edvins skollärare Malmströms klocka. Den låg alltid framme på katedern. Då var det läraren som bestämde vad klockan var slagen.

Äldre klockor hade vissa delar av trä. Det trä som användes var "anbög" (göingska, "avenbok" (skånska) och "vitbok" (rikssvenska).

Under andra världskriget då det inte gick att få tag på fotogen blev det mörkt i stugan. Detta var innan brödrarna fick elektriciet framdraget. För att få lite ljus monterade de upp ett vindkraftverk. Under blåsiga dagar laddades batteri upp och de fick ström för nästan alla tillfällen. För några år sedan rasade vindkraftverket ner.

Det är bara 15 år sedan Edvin slutade att vara hästhandlare. Under åren som handlare for han omkring på alla större marknader i Skåne. Där köpte och sålde han hästar. Köpte man någon häst på en marknad så fick man räkna med att det inte var en felfri häst.

Men det enda Edvin gjorde före en försäljning var att "putsa upp" hästen genom att rykta den ihärdigt. Att ge den små mängder arsenik - som förr var vanligt vid marknadsförsäljningar - gjorde han aldrig. "Det är att vara grym mot djur!"

Så kallade "slåkulor" (häst som ofta skenar eller sparkar bakåt) har Edvin både köpt och sålt. Då gällde det att få hästen lugn under affärssnacket. Vad som sedan hände för den nye ägaren kunde bli överraskande.

Vid Norra Skånes besök i Vasabygget var det bara Edvin som var hemma. Gunnar var och handlade med sin trehjuliga Fuldamobil. Gunnar var den som tagit de bilder som här visas under "Gunnar Johanssons fotografier".

Källa: Tidningen Norra Skåne, 1982


F.d. Vasabygget 1:2 (maj 2019)

Senaste bilden från Vasabygget postlåda 206.

Pågående renoveringsarbeten av ny ägare. Fastigheten har därefter sålts vidare till annan ägare.


F.d. Vasabygget 1:2

Vasabyggets äldsta byggnad på väg mot glömskan. Foto från jan 2019. 

Och kanske inte! Byggnader och tomt blev nyligen sålda till nya ägare från Köpenhamn.

Källa: Annons av Dansk Ejendoms Consult


Då Vasabygget 1:2 blev Vasabygget 1:15 och reducerades från 11 hektar till 0,3575 hektar

1945 såldes marken från f.d. Vasabygget 1:2, den första och äldsta avstyckningen från det ursprungliga Vasabygget 1. Kartan visar den nya fastigheten Vasabygget 1:15 som är densamma som idag.


Boende Vasabygget 1:15 mellan ca 1900 till 1961

Änklingen 1892 och svarvaren Johannes Johansson, född 1860, kom från Heljalt nr 3 till Vasabygget 1:2, tillsammans med sin arbetspiga, senare leksakshandlaren, Elisabeth Tufvesson (Bilden), född 1874. 

Johannes och Elisabeth hade tillsammans fyra "oäkta" (dvs avlade utom äktenskap) barn; Georg Johansson, född 1896, Artur Johansson, född 1898, Edvin Johansson, född 1902 samt Gunnar Johansson, född 1906. De två sista, Edvin och Gunnar, kan minnesgoda minnas som "pågarna". Från Georg, den förstfödde, och de tre följande pojkarna angavs Johannes såsom fader och Birgitta såsom "under äktenskapslöfte", "fästekvinna/arbetspiga", "arbetspiga" och "arbetspiga". 

Den 8 februari 1912 hölls en exekutiv auktion på Vasabygget 1:2 och Elisabeth Tufvesson tog över Johannes halva i fastigheten. Nu ägde hon hela Vasabygget 1:2! Johannes bodde dock kvar i huset till sin död i december 1923, 63 år. Elisabeth dog 1961, 87 år gammal.

Den 1 sept 1945 såldes hela marken. Tomten kring huset avstyckades dock och benämndes Vasabygget 1:15.

Källa: Arkiv Digital, Oderljunga socken och från Gunnar Johanssons fotoarkiv, Perstorps Hembygdsförening, med tillstånd


Boende Vasabygget 1:15 mellan 1961 till 1996

Edvin Johansson, den äldste av "pågarna", med hatten. Till höger om Edvin: Maja och Alfons Hult med sonen Yngve i knät. Hästen hette Sprinter.

Bilden är från innergården på dåvarande Vasabygget 1:2 (nuvarande postlåda 206).

Edvin och brodern Gunnar ägde gården fram till sin död. Edvin dog 1996, 94 år gammal. Hans yngre bror Gunnar dog 2002, 96 år gammal.

Bilden är, med tillstånd, lånad av Perstorps Hembygdsförening.


Vasabyggets tusenkonstnär

En tidningsartikel på 1970-talet i Malmötidningen Arbetet:

"Edvin Johansson är Vasabyggets egen mångsysslare. Går klockan sönder och urmakaren inte klarar av det - då vänder man sig till Edvin. Har man problem med sina vapen - då går man till Edvin. Vill man ha sina trädgårdsredskap lagade - då får Edvin rycka in. Vill man ha djur uppstoppade - då är det också Edvins tur. Antikhajarna i hela södra Sverige känner till Edvin och kommer dit för att handla med honom i antika klockor och vapen.

Edvin har hållit på under hela sitt liv med att samla på klockor och vapen. Vapensamlingen innehåller bl.a. en flintlåspistol från slutet av 1600-talet.

Klocksamlingen är minst lika fin. Bl.a. har han ett par fina exemplar av Schwartzwaldsur från sekelskiftet 1600-1700.

På väggarna i Edvins stuga finns uppstoppade djur av olika slag. Dem har han allesammans stoppat upp själv - och givetvis också skjutit själv. Men nu har han lagt av med uppstoppandet. 

- Sedan jag blev förgiftad när jag höll på med det säger jag nej till fler uppstoppningar, säger han.

Kugghjul och många andra detaljer till klockorna gör Edvin själv. Beslag till vapnen och detaljer för att vapnen ska fungera gör han också.

På Edvins bord ligger inte bara antika klockor. Han är 'klockmagaren' för Vasabyggets befolkning. De klockor han lagar brukar gå ytterligare ett par årtionden sedan. Priset för en fullständig renovering?

- Ja, det brukar kosta under en femma, säger han.

Under Arbetets besök kom det inte mindre än tre antikhandlare från nordvästra Skåne för att köpslå med Edvin. Hans vapen- och klocksamling är känd runt omkring i Skåne.

Inte bara Edvin är finmekaniker. Även brodern Gunnar ägnar sig åt vapen- och klockreparationer."

Källa: Urklipp från dagstidningen Arbetet


Boende Vasabygget 1:15 mellan 1961 till 2002

Bilden visar den yngste av "pågarna" på Vasabygget 1:2 (nuvarande postlåda 206), fotografen Gunnar Johansson, på sin Indian med sidovagn.

"Erik Murares" son Allan Eriksson i Perstorp berättade att de två damerna utan glasögon är Fritz Svenssons i Löndala töser. Längst till vänster på bilden sitter Maja och Elly på pallen bakom Gunnar.

Platsen bör vara på vägen mot Karsholm och alldeles utanför bostadshuset på Vasabygget 1:2 (nuvarande postlåda 206).

Bilden ovan är, med tillstånd, lånad av Perstorps Hembygdsförening. Källa: Allan Eriksson, Perstorp.


Takläggning

Edvin Johansson med kompanjon lägger om halmtaket på ekonomibyggnaden.

Källa: Gunnar Johansson fotoarkiv, Perstorps Hembygdsförening, med tillstånd


"Herre på jakt"

står det på Gunnar Johanssons bild av brodern Edvin. Denne var intresserad av jakt och prövade dessutom på det riskabla yrket taxidermist (djurkonservator) några år.

På bilden med fyra fasaner och brödrarnas hund.

Källa: Gunnar Johanssons bildarkiv från Perstorps Hembygdsförening med tillstånd.


Bostadshuset med nytt spåntak

Källa: Gunnar Johanssons bildarkiv från Perstorps Hembygdsförening med tillstånd.