Övergivna husgrunder på Vasabygget 1:3 (postlåda 107)

Husgrunder på Vasabygget 1:3

Vasabygget 1:3:s första bostadshus var - enligt kartor från början av 1800-talet - placerad nära vägen på fastighetens nordvästra hörn. Någon gång före 1865 har bostadshuset flyttats till fastighetens högsta plats, där man nu kan finna dess grundstenar strax under markytan. Byggnaden hade en storlek av 8,8 x 4,4 meter, dvs runt 39 kvm.

Det finns även synliga grundstenar kvar efter husbyggnader i skogen på Vasabygget 1:3. Två byggnader tycks ha funnits här. Dels ett bostadshus (ca 6 x 5 m) och dels, vinkelrätt mot bostadshuset, en ekonomibyggnad (Se bilden ovan!).

Skolläraren Per Schill förefaller ha bott på båda platser under en tidsrymd.

Det ursprungliga bostadshuset: Med utgångspunkt från husförhörsprotokollet över Vasabygget (Oderljunga AI:6 [1861-1869]) så antecknades korpralen och skolläraren Per Schill, med familj, boende - enligt kyrkoherdens prioritering - på Vasabyggets dåvarande andra torp. Det andra torpet var det nutida Vasabygget 1:3 (postlåda 107) eftersom Vasabygget ägdes, i sin helhet, av staten och hade accepterat att två avstyckningar fick betala arrende, förmodligen med skyldighet att utföra arbeten för huvudfastigheten.

Militärboställets arrendator var 1865 Ola Andersson, som bl.a. hade en son Olof, född 1855. Denne Olof intervjuades 1936, då 81 år gammal, av kandidaten Lage Nilsson vid Lunds Universitets Fornminnesarkiv om sin skolgång i Vasabygget. Olof var mellan åren 1861 och 1869 (Se i texten ovan!) 6 till 14 år gammal och borde ha haft sin skolgång under denna period. Han minns:

"Lärare fanns i Oderljunga kyrkby samt en skola i Vasabygget i hyrd lokal, inredd i en bondstuga med cirka 35 kvm golvyta och 2 m takhöjd. Något avklädningsrum fanns ej. En liten förstuga på en och tre meters storlek (som var) ingång för såväl lärare som skolbarn.

Skolbarnens antal översteg ibland sextiotalet och alla dessa barn fingo hava sina matkorgar och knyten upplagda på ett litet bord. Som lärare var anställd en Korpral och läroämnen vore innanläsning, Katekes, Biblisk historia, räkning, skrivning och sång. Geografi eller svensk historia förekom ej, men gymnastik övas varje vecka med pojkarna.

Läraren bodde i samma hus med två små rum och ett litet kök. Läraren hade en familj av åtta barn alltså tio personer.
Vägarna till skolan i Vasabygget voro ofarbara om man jämför dem med nuvarande vägar. Då Kyrkoherden skulle bevista
examen bruka han komma ridande till skolan."

Om vi här noterar dels att den tidigare bostadshuset hade en yta av ca 39 kvm och dels att Olof uppskattar skolans yta till "cirka 35 kvm", så kan vi göra en första förmodan att detta var skolhuset på 1860-talet.

Olof nämner även att "Läraren hade en familj av... tio personer". Jämför jag detta påstående med husförhörsboken från samma tidpunkt så bestod Per Schills familj av nio personer. Det följande årtiondet så hade familjen Schill ytterligare ett barn, en fosterdotter. Även här kan jag förmoda att Olof talar om det inhyrda skolhuset Vasabygget 1:3 (nuvarande postlåda 107).

 Med nutida ögon kan det dock låta trångt med runt 60 elever plus ytterligare runt 5 personer i en 35 - 39 kvm:s bondstuga!

Husbyggnader i skogen: Jag gör ett antagande att den åldrande Per Schill, som ansökte 1887 om avsked från sin lärartjänst, ville bo sina sista år i lugn och ro tillsammans med sin hustru och dövstumma dotter. Kanske byggde de - med hjälp av andra - en liten stuga med ett förråd i Vasabygget 1:3:s skog. På äldre kartor och berättat har jag sett och hört att marken röjdes upp några tiotal meter kring byggnaderna. I skogen finns fortfarande låga stenmurar som kan markera den disponerade marken.

Att jag antar att Per Schill bott där med familj efter sin lärargärning från 1887 till sin död 1896 grundar jag på en berättelse från Alva Nilsson, en av ägarna till Vasabygget 1:3 mellan 1940 och 1967.

Alva berättade att under något av de första åren på 1940-talet så hade en okänd äldre dam promenerat förbi det nuvarande bostadshuset och in i skogen. "En dag såg vi en äldre dam gå förbi vår gavel in i skogen, utan att ta kontakt med oss. Efter en stund gick hon tillbaka till vägen. Nästa år så kom hon igen ungefär vid samma tidpunkt på året. Men nu frågade jag henne om vad hon skulle i vår skog. Hon sade att hon gick in till husgrunden i skogen och satte sig på den f.d. ingångsstenen till huset. 'Där bodde min lärare och jag ville minnas den tiden en stund' berättade damen. Sedan såg vi henne aldrig. Jag vet inte vem hon var."

Jag gör ännu ett antagande: Om damen runt 1940 var cirka 70-80 år så var hon född mellan 1860-1970. Då hade hon varit i skolåldern omkring 1867-1882 och hade kanske ovan nämnde Ola Andersson som klass- eller skolkamrat.

Då - om alla dessa antaganden stämmer - borde Per Schill med familj bott dels i det ursprungliga bostadshuset och dels i huset i skogen på Vasabygget 1:3 (postlåda 107).

Om bostadshusens på Vasabygget 1:3 (postlåda 107) historiska placering.

Någon gång mellan 1820 och 1849 (Kontrollera på de historiska kartorna från 1820 resp. 1840!) styckades Vasabygget 1:3 av från huvudfastigheten. På 1840 års karta ser man bostadshusets placering vid vägen mot Heljalt.

Då var huset ett lågt hus byggt i skiftesverk eller som ett bålehus och troligtvis med yttermåtten 4,6 x 9,2 meter (mätt på stenarnas ytterkanter).

Någon gång före 1865 flyttades bålehuset högre upp på fastighetens mark, ungefär där nuvarande bostadshus ligger. En trädgård kantad av en stengärdesgård anlades väster om huset och där bodde både och verkade folk och kreatur fram till omkring 1920.

Då byggdes ett nytt, större bostadshus. Det nuvarande bostadshuset.

Nå, huset var begagnat och hade legat strax norr om Oderljunga. Läs om dess historia på fliken "Skrönor om Vasabygget"! Skrolla ner till rubriken "En skröna (sanningen?) om hur två skott utanför Oderljunga medförde att ett hus flyttades till Vasabygget."

På ritningen överst syns den idag (2019) kvarstående husgrunden i gräsmattan bredvid det nuvarande bostadshuset. Här låg bålehuset, som nu användes som lada.

Ritningen utfördes omkring 1998 efter att ha sökt efter stenar i gräsmattan med ett spetsigt föremål. Husets hörnstenar (märkta "Bp") och med ett steck mellan tre av dem markeras med en målad pinne nedstucken i gräset.

Framför huset, mot väster, finns en stentrappa ner till trädgården, som ligger på ett lägre plan. Stenen, markerad med "100" (cm) från trappan är förmodligen antingen ett mittstödsten till huset eller en trappsten till dörren på huset.

Till vänster på ritningen finns en hel del stenar i rad, oklart till vilket ändamål. Men utrymmet mellan dessa stenar och den norra ytterväggen har sjunkit ned i markytan och tycks bestå av någon slags mörkare matjord än övrig jord under huset. Kanske en gödselplats inomhus? Låter osannolikt med tanke på odören, men kanske man ville utnyttja alla värmekällor som fanns.

Jag har sett i äldre ladugårdar att kreaturen (för värmens skull) stod på en efterhand utjämnat "gödselgolv".

Måtten på huset bör ha varit 9,2 meter gånger 4,6 meter. Om vi här föreställer oss trädstockar  med en längd på 4,6 meter, så verkar det stämma med stenen vid trappan såsom stöd. Avsaknaden av en stödsten på motstående (östra) sidan kan bero på att stenen tagits bort eller att jag missat stenen vid ritningens utförande.