Renovering av ett torp från 1850-talet
Gäller Vasabygget 1:3 (postlåda 107)
Huset flyttades - enligt "pågarna" på Vasabygget 2 - omkring 1920 från Oderljunga till sin nuvarande plats. Det flyttade bostadshuset ersatte det gamla, mindre och då murkna bostadshuset som degraderades till lada.
På bilden överst syns ägaren, änkan Maria Lindau, född 1860 och en av sönerna, vilka förmodligen utförde flyttningen av huset.
Bilden under är tagen omkring 100 år senare.
Änkan Maria Lindau dog 1939 och då köptes fastigheten av torvarbetaren och trädgårdsmästaren Knut Nilsson, född 1897, med familj. De sålde fastigheten 1967 till Axel och Inga Svenson (mina föräldrar) som sommartorp (bilden nedan).
Min mor och jag övertog Vasabygget 1:3 efter att min far dött 1979. Min fru och jag äger fastigheten sedan 1993. År 2000 lade vi enkupiga Vittinge lertegelpannor på taket (bilden nedan).
Men bakom ytterpanelen fanns skiftesverket från 1800-talet. Möss hittade gott om springor för att - stundtals - bosätta sig i väggarna eller på vinden. På 1950-talet hade det gamla fönsterna (se bilden längst upp) ersatts av "perspektivfönster", som - enligt min åsikt - förfulade huset.
Det drog in i bostaden, men det gjorde inget så länge huset endast användes under årets varma månader.
Under 2010-talet funderade vi på att förbättra huset för att kunna använda det året runt. En av åtgärderna var att byta ut de fula fönstren mot ungefär likadana som på den översta bilden.
Efter inmontering av de nytillverkade fönstren skulle den gamla ytterpanelen bytas.
Då jag började riva den gamla panelen framkom olika lösningar mot drag, som utförts längst åren (bild nedan från östra gaveln).
Men så ändrade jag lite på arbetsordningen. Före isoleringen av ytterväggarna, så isolerade vi vindsgolvet eller - om man så vill - taket i bottenvåningen . Vi beställde miljövänligt och svårantändligt isolermaterial från Västergötland. En stor lastbil fick leverera det vid vägen eftersom lastbilen var alltför bred för att kunna komma igenom stengärdesgårdarna vid infarten.
En lånad fläkt blåste in isoleringen på vinden och matades in från verandan.
Så började jag ta bort den gamla ytterpanelen och såg då hur gaveln på det gamla huset från Oderljunga ursprungligen sett ut. Huset är byggt i skiftesverk med ståndare (de upprätstående stolparna) och bål (de horisontella plankorna).
Förmodligen - i samband med flyttningen från Oderljunga - hade insidan vänts utåt på en del bålträn vid uppmonteringen. Då kunde man finna spår av den tidiga "tapetseringen" inomhus med tidningspapper. Nedan ses en gammal tidningstext i frakturstil som fortfarande går att läsa.
För att hindra vinddrag från springorna mellan båleträn så användes vad som fanns tillgängligt på platsen. I detta fallet har mossmarkerna nära huset fått släppa till material att påta in mellan springorna.
Nedan syns 2010-talets isolering av väggarna innan 1/ vindskydd och därefter 2/ panelbrädor är ditsatta.
På ståndarna (de lodräta stolparna) syns att 1920-talets båda fönster satt något längre åt vänster resp. åt höger. Att de nya fönstren sitter längre in beror på 1950-talets enda perspektivfönster och att ståndarna fick utfyllnad så att detta fula, breda enkelfönster passade i utrymmet. Exempelvis sågades de två mittre ståndarna bort där 1920-talets fönster satt.
Byte av kökstrappa från ektrappa, byggd 1968, till furutrappa, byggd 2008. Bilden nedan.
Bilderna nedan: Golvet i salen sviktade i ena hörnan. Nya bärlinor lades, golvet isolerades och såpskurade, 26 mm tjocka furuplank lades.
