Skola i Vasabygget
Skoltomten i Vasabygget och dess tillblivelse
Det låg i tiden på 1890-talet att permanenta folkskolor skulle byggas i stället för de ambulerande lärarna, som varit vanliga vid mindre orter.
Den 1 augusti 1892 beslutade Kyrkostämman i Oderljunga, som ansvarade för socknens skolverksamhet att "till Kongliga Majestätet inlemna underdånig ansökan om nådigt medgifvande af den begärda jordafsöndringen", dvs få godkännande av en skoltomt i Vasabygget. Vasabygget ägdes då fortfarande av staten.
Den 11 november 1892 förordnade Landshövdingen så av tomten skulle uppmätas och kartläggas.
Den 25 november 1892 förordades kommisarien Aspelin som kronoombud och statens representant vid uppmätningen.
Den 27 november lästes dessa beslut upp i kyrkan som var dåtidens offentliga publiceringskälla.
Den 13 december 1892 möttes Förste Lantmätare J. A. Bergstedt och flera betrodda män på Vasabygget för att mäta upp och kartlägga skolans tomt och fastställa dess hyra till staten.
Tomten mättes upp till 3 680 kvadratmeter med en längd längs landsvägen på 80 meter och en bredd av 46 meter. Betalningen per år till staten av församlingen fastställdes till 750 kilo säd, varav hälften råg och hälften korn.
Betalning i natura var fortfarande vanlig på landsbygden vid denna tiden, men redan den 9 februari 1894 biföll Riksdagen försäljningens av tomten för 119,20 kronor.
Fler skrivelser om skolan finns här nedanför.
Skolan uppfördes 1895/96.
Skoltomtens överföring 1941 till Oderljunga församling.
Bland skolans officiella papper står att skoltomten såldes den 30 mars 1900.
När så tomten skulle överföras till församlingens ägo så efterfrågades tidigare köpebrev. Men trots idogt sökande så hittade man inget sådant!
Ovanstående skrivelse handlar om just detta.
Trots denna formella miss blundade man för krav på senaste köpebrev och slutförde överföringen av ägandet till skoltomten.
Källa: Länsstyrelsen, Kristianstad
Om folkskolan i Sverige
År 1842 antogs en lag om införandet av en allmän folkskola i Sverige.
Enligt 1842 års folkskolestadga skulle det finnas minst en skola i varje socken och stadsförsamling. Denna skola skulle vara fast och ha en godkänd lärare. Anspråken var således en skola per socken och en lärare per skola. Någon klassindelning fanns inte utan alla åldersgrupper skulle gå i samma klass. Skolan skulle drivas lokalt, dvs av socknen.
Folkskolan mottogs av allmänheten med måttligt intresse. Bondebefolkningen - som skolan främst var avsedd för - var inte alls övertygade om att den behövdes. I välbärgade hem och bondehemman fortsatte man som tidigare med hemundervisning. Brist på både lärare och lokaler gjorde att det tog lång tid innan undervisningen kom igång. Mestadels tog det längre tid än de 5 år som satts upp som tidsfrist för socknarna att komma igång med skolreformen. År 1847 - fem år efter folkskolestadgans införande - var inte ens hälften av barnen i skolålder inskrivna i någon skola.
Innan eleverna blev bra på att skriva fick de träna i sandbänken, därefter på griffeltavlor eller med gåspenna på papper. De satt i långbänkar, utan ryggstöd.
Observera att när den allmänna folkskolan inrättades fanns ingen skolplikt för barnen utan folkskolan medförde enbart en plikt för socknen/kommunen att inrätta en skola. Skolplikt för barnen infördes först med 1882 års folkskolestadga.
Till en början hade folkskolan ingen allmän läroplan heller att arbeta efter.
En sådan infördes 1878. Först 36 år efter att lagen om en allmän folkskola infördes!
Många av barnen i socknarna hade mycket lång väg till skolan. En nödlösning blev att regeringen år 1856 stadgade om stadsbidrag till ett antal "mindre folkskolor". Dessa skulle ligga i socknarnas mer avlägsna trakter och hade rätt att drivas med oexaminerade lärare.
De "mindre folkskolorna" (Vasabygget var en sådan) utgjorde en sådan nödlösning.
Mellan 1880 och 1920 gick var sjunde elev i dessa skolor som fungerade som parallellskolor till folkskolorna. Efter 1920 minskade de i antal. Samtidigt med de mindre folkskolorna fanns även småskolorna. Dessa fanns i tätorterna där elevantalen var så stora att man var tvungen att dela upp eleverna i två eller flera grupper. Denna uppdelning var början till den senare stadie- och klassindelningen i skolorna.
Källa: Olika skrifter om skolväsendets utveckling i Sverige
Därefter: Om Vasabyggets lärare och skolor mellan åren 1858 till 1920.
Jag försöker finna den kontinuitet i skolgång som Vasabyggets elever förhoppningsvis kunde få. Jag använder mig av uppgifter från Vasabyggets husförhör mellan 1850 - 1920 och andra skiftliga källor.
1/
Husaren nr 75 och korpralen Per Månsson Schill, född 1818 i Hönsholma,
flyttade till Vasabygget 1851 från Spjutseröd nr 1 med sin familj. Han
började som den förste läraren 1858 för en nyinrättad s.k. roteskola
(samma indelning som rusthåll) i Vasabygget. Roteskolor lämnade
undervisning, till en början, på söndagar eftersom barnen behövdes för
arbete på lantbruken under vardagar (då räknades vardagar
måndag-lördag).
Inom
Oderljunga församling inrättades tre roteskolor; Vasabygget, Ulfs och
Örahult. I Oderljunga kyrkby fanns en fast skola, dock i en inhyrd
lokal.
Per Månsson Schill och tycks ha arbetat som lärare till sin död 1896, då han var 78 år gammal och dog av hjärtsvikt. Dock ansökte han redan 1887 (då han var 69 år) om avsked från sin tjänst som lärare. Skolläraren Elof Malmström, född 1850 i Varshult, vikarierade ett kort tag 1877. Elof hade inte genomgått folksskollärarutbildning 1895, enligt en notis i Lunds Stiftstidning samma år. Se bild längre ner!
• En av korpralen Schills elever var Olof Olsson, född den 7 augusti 1855 i Vasabygget och son till Ola Andersson, arrendatorn till soldatbostället vid tidpunkten. Olof berättade 1936, vid 81 års ålder, om skolväsendet i Vasabygget på 1860-talet med korpral Schill som lärare. Olof Olsson, f.d. handlare i Värsjö, berättade för kandidaten Lage Nilsson vid Lunds Universitets Fornminnesarkiv:
"Lärare fanns i Oderljunga kyrkby samt en skola i
Vasabygget i hyrd lokal, inredd i en bondstuga med cirka 35 kvm golvyta
och 2 m takhöjd. Något avklädningsrum fanns ej. En liten förstuga på en
och tre meters storlek (som var) ingång för såväl lärare som skolbarn.
Skolbarnens antal översteg ibland sextiotalet och alla dessa barn fingo hava sina matkorgar och knyten upplagda på ett litet bord. Som lärare var anställd en Korpral och läroämnen vore innanläsning, Katekes, Biblisk historia, räkning, skrivning och sång. Geografi eller svensk historia förekom ej, men gymnastik övas varje vecka med pojkarna.
Läraren bodde i samma hus med två små rum och ett litet kök. Läraren hade en familj av åtta barn alltså tio personer.
Vägarna till skolan i Vasabygget voro ofarbara om man jämför dem med nuvarande vägar. Då Kyrkoherden skulle bevista
examen bruka han komma ridande till skolan." (Fortsättning på Olof Olssons berättelse om Oderljunga kommun i slutet av 1800-talet.)
Skollokalen kan då (ca 1865) inte
ha varit Olofs hem, soldatbostället i Vasabygget, utan möjligen på
Vasabygget 1:3 (nuvarande postlåda 107) eller intilliggande Tosteboholm 1:8
(postlåda 105).
Dock anges i "Minneskrift, Oderljunga Sockens Sparbank" att "År 1895 invigdes i Vasabygget en mindre folkskola. Dessförinnan hade skolan varit inrättad å det gamla kronobostället."
Det troliga är att Vasabyggets mindre folkskola har haft sina lokaler inhyrda i olika bostadshus i Vasabygget och Tosteboholm.
Tosteboholm
1:8 avstyckades och byggdes 1879, enligt en statlig resolution 1914, så
Tosteboholm 1:8 kan ej heller ha varit den hyrda skollokalen för Olof Olofsson,
eftersom Olof var 24 år då Tosteboholm 1:8 byggdes.
Skollokalen kan ha varit belägen en tid på Vasabygget 1:3 enligt en muntlig uppgift från tidigare ägare av Vasabygget 1:3.
Nuvarande bostadshus på Vasabygget 1:3 uppfördes omkring 1910-1920, så detta huset kan inte vara aktuellt för Olofs skolgång.
På Vasabygget 1:3 finns ytterligare två synliga bostadshusgrunder.
En ligger strax intill nuvarande bostadshus och var det bostadshus som användes innan nuvarande bostadshus uppfördes. Grundstenarna finns strax under gräsmattan och har måtten 8,8 x 4,4 meter, dvs ungefär 39 kvm, vilket talar för att detta hus var skollokal.
Den andra ligger en bit in i skogen och mäter ca 6 x 5 meter, dvs omkring 30 kvm. Ett eventuellt faktum har berättats av förre ägaren Alva Nilsson: "En dag såg vi en äldre dam gå förbi vår gavel in i skogen, utan att ta kontakt med oss. Efter en stund gick hon tillbaka till vägen."
Det ev. faktumet är att huset i skogen på Vasabygget 1:3 var Per Schills bostad.
"Nästa år så kom hon igen ungefär vid samma tidpunkt på året. Men nu frågade jag henne om vad hon skulle i vår skog. Hon sade att hon gick in till husgrunden i skogen och satte sig på den f.d. ingångsstenen till huset. 'Där bodde min lärare och jag ville minnas den tiden en stund' berättade damen. Sedan såg vi henne aldrig. Jag vet inte vem hon var."
2/ Den f.d. husaren Ola Roos flyttade in 1886, 36 år gammal, med sin familj. Kanske ägde han kunskaper för att kunna vikariera för Per Schill. Ola Roos dog dock 1894 på Vasabygget.
3/ Per Schills son Elof flyttade tillbaka till Vasabygget 1893 med sin familj. Elof, som varit artillerist i
Landskrona, var 30 år gammal och fortsatte möjligen vikarierandet för den åldrande fadern. Omkring
detta årtal började man planera för ett skolbygge på en reserverad tomt. Sonen Elof, med familj,
flyttade 1906 till annan ort.
4/ Runt 1898 till 1914 var tidigare nämnde skolläraren Elof Malmström lärare i den nybyggda
skolan. Han var skollärare på Vasabygget tillsammans med sin hustru,
småskollärarinnan Ingar Åkesson, som undervisade de yngre eleverna. Hon dog 1918.
5 - 7/ Men de första åren med en färdigbyggd skola verkade ha lite igångsättningssvårigheter. Mellan
1900 - 1910 vikarierade 3 blivande folkskollärare på skolan. Eftersom Oderljunga prästgård brann
1912, så har husförhörsböckerna mellan 1895 till 1909 blivit kraftigt brand- och vattenskadade och är
därmed svåra att få säkra uppgifter ifrån.
8/ Efter skolläraren Elof Malmströms död 1917 (han var då 67 år gammal) flyttade folkskolläraren
Karl Verner Leonard Berg, 24 år, med sin familj in på skolan. De stannade kvar i Vasabygget i 3 år och flyttade 1920.
9/ Kandidaten Åke Åkesson, född 1896 flyttade in till skolan 1922 från Ystad. Han flyttade åter till
Ystad 1924.
10/ Folkskolläraren Vilhelm Borg, född 1900, kom till Vasabygget år 1923 från Vedby i Klippans
kommun tillsammans med hustrun, småskolelärarinnan Anna Maria Bergkvist, född 1895.
Anna Maria dog 1944 och 1946 gifte Ragnar om sig med småskolelärarinnan Cecilia Tulinsson, född
1905. Ragnar Borg slutade 1954 som folkskollärare i Vasabygget och dog 1975 i Perstorp.
Skoltomtens hyra: Säckar med råg och korn
Flertalet skrivelser brann upp om Vasabyggets skoltomt samt skolbyggnad tillsammans med prästgården 1912. Prästen var skolstyrelsens ordförande och därför förvarades dokument om skolan i prästgården vid den tiden.
Här redovisas de skrivelser som återstår:
Man skrev "till Kungs". Dåtida skrivelser till kung och kungliga ämbetsmän är sirliga, mångordiga och skrivna med tydlig respekt för överheten.
Den 7 mars 1893 hade prästen och landshövdingen i Kristianstad skrivit en ansökan till kung Oscar II om att få uppföra ett skolhus i Vasabygget på en 3 680 kvm tomt.
Oderljunga församling skulle betala en årlig hyra för tomten till Statsverket med 750 kg spannmål, hälften råg och hälften korn. Se bild nedan! Klicka på bilden för att läsa!
En svarsskrivelse från Stockholms slott och kronprinsen Gustav den 4 maj 1894 förordar att den föreslagna och årliga betalningen i natura skulle ändras till kontant betalning, inte såsom årlig hyra utan som köp vid ett tillfälle till Statsverket.
Förslag till kontant betalning vid ett och samma tillfälle hade kungen fått veta om i ett protokoll från Oderljungas kyrkostämma den 15 januari 1894.
Att Statsverket skulle få kontant betalning för skoltomten i Vasabygget berodde på att Vasabygget sedan 1600-talet varit korpralboställe och såsom "försvarsanläggning" var den tillhörig staten Sverige.
Det f.d. korpralbostället brukades av Ola Persson och skoltomten låg på boställets mark. Ola hade skriftligt reserverat sig mot eventuella framtida skador som hans kreatur eventuellt skulle kunna orsaka på skoltomten under de tider på året, då stängseln låg nere eller grindarna stod öppna.
Kungen beslutade (i Kungliga Domänstyrelsens skrift uttryckt: "Sedan WI i ämnet aflåtit nådig proposition till Riksdagen samt Riksdagen i skrifvelse den 7 nästlidne april anmält, att Riksdagen bifallit hvad WI i förevarande hänseende föreslagit, hafve WI låtit detta ärende OSS föredragas och därvid funnit godt förklara, att...") att skoltomten såldes för 119 kronor och 20 öre av staten att "för alltid" användas av församlingen med tillträde den 14 mars 1900 eller innan dess om överenskommelse träffas mellan församlingen och Ola, egendomens arrendator. Församlingen skulle även upprätta och för framtiden underhålla stängsel kring tomten. Man skulle dessutom bekosta omläggning av den del av vägen som befinner sig inom den utstakade tomten. En karta översändes med det kungliga beslutet.
Beslutet avslutas med tidsenlig sirlighet och mångordighet: "Under Hans Majestäts, Min Allernådigaste Konungs och Herres frånvaro, enligt Dess nådiga beslut: Gustaf"
• Statsutskottets utlåtande 1894 om skolhus i Vasabygget
• Bygdeband.se skriver om Vasabyggets skola:
"Skolbyggnaden uppfördes under åren 1895/96. Förut hade församlingen hyrt skollokaler dels i Vasabygget och dels i Tosteboholm.
Den förste läraren var korpral Schill. Efter honom kom läraren Elof Malmström, som tjänstgjorde under åren 1888 - 1914. År 1915 blev skolan s.k. heltidsläsande och den förste läraren med denna skolform var Verner Bergh. Den 7 oktober 1923 började höstterminen och ny lärare var då Vilhelm Borg med 65 elever fördelade på fyra klasser. Efter några år inrättades mellanskola i Lönndala och skolformen blev då B1, men vid årskiftet 1941/42 hade barnantalet blivit så lågt att skolformen åter blev B2 med fyra och senare fem klasser.
Flykten från landsbygden gjorde att år 1954 endast klasserna 1 - 2 undervisas i Vasabygget skola och övriga klasser överfördes då till Ulvs och Perstorp. Efter vårterminens utgång år 1970 upphörde undervisningen helt vid Vasabyggets skola."
• Skollokalen i Vasabygget, före den stora skolbyggnaden som byggdes 1895/96, kunde vara korpral Schills eget hus, som låg i skogen på Vasabygget 1:3 (nuvarande postadress Vasabygget 107). Numera finns endast husgrunderna kvar. Förutom bostadshus så fanns ett förråd och lite brukningsjord omkring (syns genom låga stengärdesgårdar).
Dock är det oklart om det var just detta lilla hus i skogen på Vasabygget 1:3. Det skulle också kunna vara fastigheten Tosteboholm 1:8 som låg strax intill. Det som talar för detta är dels att ägaren till Tosteboholm 1:8 påstod att huset använts som skola och dels att man i Vasabygget även hyrt skollokaler i Tosteboholm.
Skolläraren f.d. korpralen Per Månsson Schill, född 1818 i Hönsholma, kom till Vasabygget 1851 från
Spjutseröd med sin stora familj.
Att korpraler så ofta blev lärare, när de slutat sin soldattjänst, berodde på det militära kravet att soldaten måste vara läskunnig för att kunna befordras till korpral. Dels för att kunna läsa skrivna ordrar från överordnade militärer och dels för att kunna läsa soldattorpskontraktet och den soldattorpsinspektion som utfördes med regelbundna intervall.
Skollokal var även i huset Vasabygget nr 1, dvs korpralbostället (nuvarande postadress Vasabygget
114).
• Släktforskaren Hans Högman ( https://www.hhogman.se/skolhistoria.htm) skriver bl.a.:
"Observera att när den allmänna folkskolan inrättades fanns ingen skolplikt för barnen utan folkskolan medförde enbart en plikt för socknen/kommunen att inrätta en skola. Skolplikt för barnen infördes först med 1882-års folkskolestadga. I början hade folkskolan ingen allmän läroplan att arbeta efter. En sådan läroplan infördes först 1878 då folkskolan blev 6-årig.
Många av barnen i socknarna hade mycket lång väg till skolan. För att även barnen i mer de avlägsna byarna i socknen skulle få sin undervisning stadgade regeringen år 1856 om stadsbidrag till ett antal mindre folkskolor. Dessa skulle ligga i socknarnas mer avlägsna trakter och hade rätt att drivas med oexaminerade lärare."
Vasabyggets förste lärare, den f.d. korpralen Per Schill, dog den 7 feb 1896, samtidigt som den nya
skolan höll på att byggas.
Källa: Flygbilden på Vasabyggets fasta skola (byggd 1895/96) är lånad från Bygdeband.se
Folkskolorna i riket 1887-1892
Ovanstående bild är från boken "Folkskolorna i riket för åren 1887 - 1892" skriven av "Tillförordnade Folkskoleinspektörer".
I texten kan man läsa att i (markerat i lila) Wasabygget 1892 undervisades 68 barn. Folkskoleinspektören drar slutsatsen: "...flere af dessa mindre skolor böra ovilkorligen blifva folkskolor".
Förmodligen visar bokens rekommendationer endast på redan dragna slutsatser om skolorna. I mars 1893 hade prästen och landshövdingen i Kristianstad skrivit en ansökan till kung Oscar II om att få uppföra ett skolhus i Vasabygget på en 3 680 kvm tomt.
Kanske den förste läraren i Vasabygget
Från "Perstorps skolblad 11", 1960 citerar jag följande rader:
"I början av sin tjänstgöringstid hade Ågren även att undervisa i kringgångsskola. En del åbor i tredje skolroten (Vasabygget) klagade över att han skötte undervisningen dåligt och nerskränkte undervisningen med en tredjedel. Man yrkade rent av på att Ågren skulle avsättas."
Ågren var egentligen skollärare i Oderljunga, men inledningsvis hade han även "kringgångsskola", dvs de olika gårdarna i mindre samhällen turades om att stå för skollokal.
Artikeln nämner även att skolstyrelsens ordförande, kyrkoherden Håkansson tar Ågren i försvar mot anklagelserna från Vasabygget-borna. Dessa genmäler emellertid att alla vet att kyrkoherden befinner sig i ekonomiskt trångmål. Ågren har hjälpt honom med lån samt penningsgåvor och därmed talar kyrkoherden i egen sak i frågan.
Artikeln fortsätter: "Sven Nilsson. Söndrahult, vilken gått i skolan för Ågren, sade att han haft det mycket knalt i hemmet. (...) Han kunde ej begåva skolmästaren Ågren med ägg, fläsk och smör, varför han fick så mycket smörj att han till sist måste flytta till Vasabygget, där gamle korpral Schill nu undervisade. Här behandlades han mänskligt, trots sin fattigdom."
Elof Malmström, den förste stadigvarande läraren i Vasabyggets nybyggda skola i slutet av 1800-talet
Elof Malmström föddes på hösten 1850 i torpet Varshult nr 4, ungefär 3 kilometer nordväst från Oderljunga.
Hans föräldrar var torparen Johan Malmström, född i Riseberga 1821 och Bengta Bengtsdotter, född i Vedby 1813.
Johan och Bengta fick endast - enligt den tidens sätt att se på det - två barn; Sven, född 1847 och nämnde Elof.
Brödrarna lämnade hemmet tidigt för att arbeta som drängar; Sven flyttade som 15-åring till en gård i Skingeröd inom socknen. Elof flyttade som 16-åring till en gård i Vedby, moderns födelsesocken.
Elof stannade i Vedby i hela fem år som dräng och flyttade först 1871 till gården Möllarp i Kågeröds socken på Söderåsen. Även här som dräng. Möllarp ligger omedelbart söder om Kågeröd samhälle och är en herrgård.
Året efter, 1872, flyttar han så till den stora gården Hafgård i Västra Sönnarslöv socken. Nu har han, 22 år gammal, avancerat till "arbetskarl", snäppet ovanför "dräng". Hafgård tillhörde Herrevadskloster.
1874 flyttar Elof till föräldrahemmet. Kanske har hans föräldrar blivit skröpliga (53 resp 61 år) och behöver hjälp hemma? Året efter, 1875, kommer Sven, den tre år äldre brodern, nygift och med sin familj till barndomshemmet och blir torpare, dvs han övertar faderns roll på torpet Varshult nr 4.
Med den tidens tankesätt var det förväntat att den äldste sonen övertog faderns bostad.
Fadern Johan står nu angiven som "Undt.", dvs "undantagsman". Benämning på en man som på ålderdomen lämnat hemmet ifrån sig till sin son och levde på undantag. Hustrun kallades i sin tur undantagskvinna.
"Undantag" var en slags pension. Ett undantagskontrakt skrevs som garanterade föräldrarna livstids boende i "undantaget", en särskild byggnad på eller del av hemmet, där de garanterades föda och vad som annars kunde skrivas in i undantagskontraktet.
Elof kom här i en delikat situation. Eftersom han inte var den äldste sonen, så hade han inga förväntningar på sig mer än att söka sig till annan ort för att försörja sig.
Men förmodligen var brodern eller föräldrarna generösa nog att göra Elof till "ladugårdsförman" över torpets lada. Möjligen en slags hedersbefattning i den situation som uppstod.
En ladugårdsförman var arbetsledare för alla arbeten som skedde inomhus i ladan. En arbetsledare för utomhusarbetena benämndes "rättare", vilket troligen den äldre brodern tog till sig.
Trots att Elof inte - vad jag kunnat ta reda på - har någon erfarenhet av lärararbete, så vikarierar han en dag för kopralen Schill i Vasabygget den 1 mars 1877. Det är inskrivet i husförhörsboken någon gång mellan 1909 och Elofs död 1917.
Så gick fem år och brodern Sven med familj hade blivit sju stycken. Kanske blev fadern sämre, Svens familj alltför stor för att det lilla torpet skulle härbärgera tio personer eller så uppstod ett lockande erbjudande om ett eget torp. I vilket fall som helst så flyttade Sven med sin stora familj 1880 till Rya, strax söder om Örkelljunga.
Den 23 juli 1882 dog fadern av "bröstlidande", endast 61 år gammal.
Elof flyttade den 11 november 1882 till en gård i Kattarp, strax söder om Ängelholm.
Modern dog, i hemmets undantagshus eller -utrymme, den 20 oktober 1884 och då arbetade Elof på gården i Kattarp; Svedbergs gård som ladugårdsförman.
Där möter han sin blivande hustru, småskolelärarinnan Ingar Åkesson. De gifter sig 1884.
1886 flyttar de till Bälinge nr 13, där Elof byter yrkesinriktning och blir handlare.
Året efter, 1887, flyttar de till ett torp i Tosteboholm och Elof står nu som "Torpare och skollärare". Intressant är att det är hans fru, Ingar, som är utexaminerad småskolelärarinna, medan Elof endast förefaller ha en dags erfarenhet av undervisning innan de kommer till Tosteboholm och närheten till Vasabygget.
Fortfarande var det Per Schill som var skollärare i Vasabygget. Han ansökte 1887 (samma år som Elof flyttade till Tosteboholm) om avsked från sin tjänst som lärare.
Elof - nästan boende granne med Vasabygget - vikarierar troligtvis för Per Schill, som ju själv ville avsluta sin lärargärning, men som inte fick något godkännande för sitt avsked.
Nu följer en tid av flera olika lösningar för skolgången i Vasabygget:
1. Den gamle skolläraren Per Schill vill sluta som lärare 1887, men detta accepteras inte av skolmyndigheterna. Per dör 1896 och får troligen tjänstgöra som lärare fram till dess, men
2. gissningsvis så vikarierar den f.d. husaren Ola Ross. Han flyttar till Vasabygget under perioden 1886 - 1889.
3. Elof finns tillgänglig mellan 1887 - dödsåret 1917. Redan då han bor i Tosteboholm står ju antecknad som "Torparen och skolläraren".
4. 1893, tre år innan Per Schills död, flyttar f.d. artilleristen Elof Schellin - Pers Schills son - till Vasabygget. Familjen bor kvar i Vasabygget till 1906, då de flyttar till Vankiva.
5. Samma år, 1906, då Elof Schellin flyttar från Vasabygget, antecknas att Ingar Malmström, tidigare småskolelärarinna, tagit folkskolelärarexamen i Lund den 9 juni. Här fanns troligtvis en dold resurs för Elof Malmström! Det verkar sannolikt att Ingar även tjänstgjorde som lärare vid Vasabyggets skola, även om det inte finns antecknat i kyrkoböckerna!
6. Elof dör 1917, 67 år gammal. Ingar dör 1918, nästan exakt ett år efter Elof.
Nu börjar en annan epok för Vasabyggets skola eller - som det står antecknat för Elof - "Lärare vid mindre folksskolan i Vasabygget".
Källor: Arkiv Digitals kyrkoböcker
Källa: Dagens Nyheters arkiv
Folkskolläraren Georg Malmström 1928 - son till folkskolläraren Elof Malmström i Vasabygget - på Vårfruskolan i Lund med sin klass.
Källa: Malmö Museum