1830 om brandstod i Vasabygget

"Oderljunga den 31 Octob. 1830

Uppå åtskillige Sockenmäns begäran war Sockenstämma utlyst,... --- ...dels huruvida Wasabygget skulle deltaga i förledne år treffade Socknens brandstodsförening, sedan innehafwaren av Corporalbostället Nr 3 Oderljunga hos Konungens Resp. Befallningshafwande afsagt sig allt deltagande i berörde förening,... --- ...gaf arrendatorn Nils Benctsson i Wasabygget tillkänna, att han för sin del förenade sig i alla delar med Socknen, rörande den förra år 1829 den 8 Junii slutade brandstodsföreningens alla skyldigheter och förewar." (Källa: På prosten Hjertstedts tid, Liv och händelser i Oderljunga och Perstorp 1810-1845. Guno Haskå. 2005)

Vad är då en brandstodsförening?

1734 års lag sade att varje härad skulle upprätta en brandstodsförening där alla som var bosatta i häraden skulle bidra med hjälp då en brand uppstod. Brandstod kan översättas med brandhjälp.

I början på 1800- talet insåg man att det behövdes en annan typ av skydd om brand uppstod. Då skapade man sockenföreningar. Ett mindre belopp betalades varje år i förhållande till det mantal man hade, medan de fattiga fick betala med dagsverken.

Ovanstående citerade protokollsanteckning från sockenstämman i Oderljunga den 31 oktober 1830 nämner - såvitt jag kan tolka texten - att det var osäkert om Vasabygget ville deltaga i Oderljunga sockens brandstodsförening. Innehavaren av Vasabyggets korpralboställe hade, med hjälp av Kunglig Majestät och den militära ledningen, avsagt sig "allt deltagande i berörde förening".

Längre ner i texten tillkännagav Vasabyggets arrendator Nils Bengtsson att han - "för sin del" - godkände alla delar av socknens brandstodsförening.

Här tycks uppstå en tudelning av Vasabygget år 1830. Dels fanns "innehavaren av korpralbostället", som ju borde vara en soldat knuten till Kronan och den militära organisationen. Dels fanns en arrendator till Vasabygget, som betalade arrende till Kronan.

Om jag nu går till husförhörsboken mellan 1831-1835 (den äldsta husförhörsboken för Oderljunga socken), så ser jag att arrendatorn heter Nils Bengtsson och att det finns en avskedad husar Christian Munter, 50 år, som åtnjuter pension. Christian hade alltså avslutat sin tjänst som soldat. Han bor på ett torp (soldattorpet?) tillsammans med sin hustru Bengta.

Inhyses hos Christian och Bengta bor den likaledes avskedade husaren Anders Örn, lika gammal som Christian, men krympling. Förmodligen hade han blivit sårad vid något krig. Hans hustru Boel angavs som "utfattig".

Förutom en mängd drängar och pigor finns inga fler boende i Vasabygget mellan 1831 och 1835.

Enligt husförhörsboken tycks ju Vasabygget inte ha någon stidsduglig soldat. Kanske visar man hänsyn till tidigare tjänstgörande soldater på Vasabyggets soldattorp och låter dem bo kvar.

Samtidigt synes det oklart rörande sockenprotokollets anmärkning om att "innehavaren av Vasabyggets korpralboställe" avsagt sig allt deltagande i brandstodsföreningen. Kanske hade innehavaren (Munter?) - helt enkelt - inte råd att betala sin andel i föreningen eller ork nog att betala med dagsverken.