"Trulsans", en torpgrund nära Vasabygget

Truls Kjerstensson och hustrun hade "undergått straff för brott mot otukt". Förmodligen hade de fått sina fem barn utan att vara gifta. Det var otillåtet på 1820-1830-talet.

Före 1840 var de skrivna "på socknen" i Oderljunga, dvs de hade inget fast boende tillsammans med sina fem barn, Johannes, Bengta, Nilla, Nils och Johanna. Barnen föddes mellan 1826 och 1839. Truls var född i Torup och Pernilla i Hörja.
1840 flyttade familjen till Månstorp nr 3.
1841 till Sjöbygget nr 11.
1842 till Övre Månstorp, Munkahusets torp.

1845 till Övre Månstorp nr 1 5/16 mantal och nu kallades Truls för torpare, vilket stämmer med att ett torp är en bostad på annans mark. Ägaren till marken var åbon Ola Eskilsson.
1847 dör Truls. I dödsboken står: "Torparen Truls Kjerstensson i Östra Månstorp dog den 3dje Juli och 51 år gammal. Bröstsjuka." Eftersom prästen noterade att hans besvär före döden var i bröstet, så kunde dödsorsaken tolkas ha varit hjärtinfarkt eller något motsvarande.

Pernilla "Trulsan" bodde kvar i torpet med sina barn och 1854 - 7 år efter makens död - antecknades i husförhörsboken "Dömd och straffad för första resan stöld … den 21 oktober 1854." Om jag minns rätt så hade hon stulit potatis från någon. Kanske den lilla odlingsmarken och deras arbetskapacitet runt torpet inte räckte till för både henne och den 15-åriga dottern Johanna. De fyra andra barnen flyttade 1843, 1845, 1847 och 1849 till orter som Ystad, Kristianstad och Kvidinge.
1856 flyttade så det sista hemmaboende barnet Johanna till Mörarp

1861, 63 år gammal, flyttade Pernilla som inneboende (kallades "inhyses") till någon av ägarna till Övre Månstorp nr 1. Nu var det tidigare nämnde Ola Eskilssons söner som delat upp ägandet av faderns mark. Troligen lämnade hon torpet öde.
Pernilla dog den 10 december 1886, 88 år gammal som "fattige änkan" och de sista åren "fattighjonen" på Övre Månstorp nr 1. Beteckningarna innebar att någon skötte om henne, gav henne mat och husrum.

Både "Trulsan" och Anna ("försvunna torpet" på Vasabygget) bodde grannar med varandra mellan 1859 och 1861 mindre än 100 meter från varandra. Båda överlevde de s.k. "svältåren" mellan 1866 och 1870.

Källa: Arkiv Digital