Trohetsförsäkran

Här nedan är en översättning av den handskrivna trohetsförsäkran för Oderljunga och Perstorp 1677.

Källa: Skånes Genealogiska Förbund "Trohetsförsäkran för Oderljunga och Perstorp 1677".

Den svenske konungen, Karl den elfte (XI), "besöker de skånska byarna och under hot kräver deras lydnad och underkastelse". Besöken resulterade i trohetsförsäkringar med namngivna män på alla gårdar och hus.

TROHETSFÖRSÄKRAN för Oderljunga och Perstorp 1677

Såsom Hans Kongliga Maijestät af Swerige, Wår Aller Nådigste Konung och Herre, hafwer Sweriges Rijkes Rådh och Cantzli-Rådhet, den Högwählborne Herre Herr Johan Gyllenstierna fullmechtigat...

Nu moderniserar jag texten något med bibehållande av orden

Oss Meniga Män Uti Oderljunga och Perstorp Socknar i Norra Åsbo härad Sin Kungliga gunst och Arghet kunde emot högstbenämnde Vår Nådigaste Konung ha begått, varför Vi, alla hans Kungliga Majestät i djupaste Underdånighet tillbörligen tacka. Alltså emot dennes höga Nåd och Kungliga gunst lovar vi samtliga Allmogemän i Kraft av denna Vår utgivna revers med efterföljande punkter, nämligen...

1. Eftersom oss är lovat att (vi) skulle få behålla Våra gevär och bössor till att därmed fasttaga Snapphanarna och dem Alldeles Utrota och ödelägga. Alltså förpliktigar Vi oss härmed att Vi aldrig skola med Våra gevär och bössor döda någon Svensk Människa Utan hjälpa dem emot allehanda våld (och) försvara (dem) som våra egna medbrödrar.

2. Vi Utlova också att Uppbygga de Broar som på Landsvägarna är av fienderna kullkastade och avbrända och hålla i lika mått Landsvägarna i skick som vanligt har varit.

3. Vi vilja och ingalunda hos oss i våra socknar ogilla någon omkringlöpande Snapphane, fast mindre med vår vilja dem hushålla (Man förbinder sig att tycka illa om snapphanar och än mindre låta dem bo hos de trohetsförsäkrande) Men så snart vi någon (snapphane) upptäcker skulle Vi strax igenom Budkavlar kalla Allmogen tillsammans och, efter våra krafter och förmåga, dem (snapphanarna) gripa, fasttaga eller ihjälskjuta. Skulle det nu så hända att detta antingen genom Ondska eller försummelse, och även om vi lovat, inte sker och Snapphanarna därigenom fick tillfälle att skada eller fördärva någon Svensk Man, då skall vi vara förpliktigade böter, i var socken, på 1000 Riksdaler. Detta och att var tionde Man hos oss skall dömas eller hängas. Med undantag av att om någon (snapphane) kunde hemligen gömma sig i våra hus, någon timme om Natten eller med makt intränga (i våra hus) och Vi inte kunde få hjälp, då skulle Vi ifrån detta vara ursäktade och frikallade.

4. Vi vilja och vara förpliktigade att framskaffa, efter vår yttersta förmåga, vad Skatter, Proviant och gengåvor som påbjudas.

5. Vi skulle och vilja icke heller ha någon Konspiration, Stämpling (i samråd med annan begå brott) eller Överläggning, på ett eller annat sätt, med Sveriges Rikes fiender, varken till lands eller vatten.

6. Och eftersom hans Kungliga Majestät det Nådigasy så behagar och Kräver, då vilja och skall Vi, på samma sätt, använda våra Bössor och gevär, till Assistans och bistånd, för att ur landet från oss Utdriva Sveriges Rikes fiender och i allt tjäna hans Kungliga Majestät och Sveriges Krona, med all trohet och lydighet, såsom Ärliga och redliga Svenske Män.

7. Postbönders och gästgivares gårdar vilja och skall Vi, enligt praxis, förvisso hålla vid makt.

Att detta föreskrivna skall hållas, Oryggeligt, Ärligt och redligt, av oss, ha vi samtliga Allmogemän uti Oderljunga och Perstorp socknar, till dess större Kraft och styrka, med våra egna händer, Bomärken och Signaturer bekräftat och stadfäst. Örkelljunga Prästgård den 16 April år 1677.

Härefter följer en uppräkning av alla hemman, först i Oderljungas, sedan i Perstorps socknar. Slutligen samtligas namnteckningar eller bomärken. Varje mansperson på hemmanet namngives med enstaka kommentarer. Såsom t.e.x. att drängen Per Thuresson i Skäggestorp "har tarmelöb", dvs diareé. Han var förmodligen dödsförskräckt.

T.o.m. 12-åringar togs med i Trohetsförklaringen. "Eskil Nilsson, en liden son neppe (knappt) nått 12 år" i Tussjöholm, Perstorp."

I Pantaryd var det: "Gudmund Jönsson (har) en broder som är snapphane". Hur det gick för "Eskil Bengtsson som bodde på bygget (Dalshult) är snapphane" vet vi inte. Av någon anledning stod sockenskomakarna särskilt för sig, t.ex. Nils Persson i Tosteboholm.

I Björstorp, Perstorp fanns en "Nils Henriksson, ligger sjuk och är lam i huvudet"!

I Vasabygget skrev Eskil Nilsson på trohetsförklaringen.

Trohetsförklaringen avslutas med texten: "Vidare Manskap icke finnes uti Oderljunga och Perstorp socknar, som har sin ålder, än som uppsatt är, med vår vetskap. Det Attesterar vi här nedan under med våra händers underskrift."


Efterspel

"Som bekant lät Karl XI genom en av sina förtrogne män Johan Gyllenstierna sammankalla allmogen till särskilda mötesplatser i Norra Skåne för avläggandet av trohetsed till konungen. Allmogen i Örkelljunga, (Oderljunga) och Perstorps socknar inträffade i Örkelljunga prästgård den 16 april 1677. Till mötet hade infunnit sig 58 Oderljungabor och 40 Perstorpsbor, och dessa lovade att taga avstånd från upprorsrörelsen och som det står i det undertecknade uppropet: 'Alltså beplicte Wij oss där näst, att Wij alldrig skola medh Wåra Gewähr och bössör, döda någon Swänsk Människa etc.'  Församlingarnas kyrkoherde samt klockaren Tore Persson voro också närvarande. Denna överenskommelse blev endast schablonmässig, ty efter några månader bröt oroligheterna ut på allvar och spred sig sedan över hela landskapet."

Källa: Oderljungabygden och Sparbanken. 1951. Sidorna 30-31.