Soldattorp

Inga direkta ritningar utfärdades för soldattorpen. Anledningen var att soldattorpen skulle anpassas i utseende och storlek till de civila torpen i samma trakt. Karl XI angav i 1681 års husesynsordning att soldattorpen fick uppföras "efter hwar och en Provincies Egenskaper och Bruk". Detta innebar att soldattorpen fick olika utseende i olika landsdelar. I de skogsrika landskapen byggdes torpen som låga timmerhus (knuttimrade enkelstugor) på torpargrund med tak av grästorv medan det i skogfattiga trakter som södra Skåne och Gotland byggdes soldattorp med korsvirke, sten eller lera som byggnadsmaterial. Så soldattorpens utseende varierade i de olika landskapen. Vanligen bestod soldattorpen av en storstuga (stort kök) med eldstad (som samtidigt fungerade både som kök, vardagsrum och sovrum) samt en kammare och en inbyggd förstuga. Soldattorpen saknade innertak varför värmen från eldstaden stannade längst upp under yttertaket. Till soldattorpet fanns vanligen åkermark (några tunnland) och ängsmark som disponerades av soldaten och hans familj samt uthus, vanligen ladugård och svinhus etc. Soldattorpens fähus rymde i regel 1 - 2 kor, ett par får eller getter, någon enstaka gris samt höns. Vanligt mått på de tidiga soldattorpen var: 12 alnars längd, 8 alnar bredd (dvs ung. 7,1 x 4,8 m eller ca 35 kvadratmeter) samt 9 fots höjd. 

Soldattorpen blev dock större under 1800-talet. Vidare ingick även fähus och lada. Soldattorpen var från början omålade men under 1700-talet började de målas röda med Falu rödfärg. Under 1830-talet tilläts rotebönder och rusthållare bygga något större soldattorp och torpen försågs nu med innertak. Därmed fick torpen även ett vindsutrymme. För att det skulle kunna användas höjdes väggarna med 3 timmerstocksrader. För tillgång till vindsutrymmet togs en lucka upp i förstugans innertak och en stege eller trappa ledde upp till vinden. En del soldattorp hade luckan till vinden på ena gaveln. Soldattorpens storlek blev nu minst 8 x 5 m, dvs ca 40 kvadratmeter och fler fönster sattes in. Vid denna tid utfärdades en rad detaljerade instruktioner om hur soldattorpen skulle byggas. Den största gården i roten kallades stamrote eller huvudrote. Soldattorpet låg i regel på stamrotens mark. De övriga gårdarna i roten fick betala en avgift till gården på vars mark soldattorpet fanns som kompensation för detta och avgiften kallades planpenningar. 

Intill torpet låg en liten åker (några tunnland) samt ett ängsområde som skulle ge ca: 2 lass hö. Det var ej den bästa jorden som bönderna upplät till soldattorpen. Vidare erhöll soldaten en ko, några får eller en gris, några höns, utsäde, ved, bete för kreaturen samt rätt att låna en häst som dragdjur, bl.a. till kvarnskjutsar. Även fähus/ladugård, förråd samt dass ingick. 

Naturaprodukterna som soldaten fick av roten kallades hemkall. Allt detta reglerades i soldatkontraktet. Soldattorpens fähus rymde i regel 1 - 2 kor, ett par får eller getter, någon enstaka gris samt höns. Ytterst sällan förekom dragdjur som häst eller oxe utan här fick soldaten låna dragdjur av roten. Soldatens kontantlön bestod av legan (värvningspenningen) samt av en årslön. Årslönen var ofta låg men höjdes om torp och hemkall saknades. Soldattorpet var en form av tjänstebostad. När soldaten tog avsked fick han och familjen flytta ut från torpet, för nu skulle den nye soldaten på roten flytta in. 

För att skilja ut soldattorpen från andra torp förordnade Karl XI år 1695 att den gavel på soldattorpet som vette mot vägen skulle märkas i röd färg med kompaniets namn och knektens nummer. Soldattorpen var i början omålade och fick därmed en gråaktig patina med tiden. Då bruket med rödmålning av torp blev allmän under 1700-talet började man även att rödfärga soldattorpen, vilket gjorde att de målade kompaniuppgifterna på gaveln inte syntes. Istället övergick man till särskilda rotetavlor (soldattorpstavlor/torpbrickor), med samma information, tillverkade i trä som var svartmålade med vit text som monterades på gaveln eller ovan ytterdörren beroende på vilken del av torpet som syntes bäst från vägen. Med tiden kom utseendet på tavlorna att variera en hel del. Rotetavlan innehöll kompaniets namn samt soldatens nummer men ibland även hans namn. Soldatens nummer och rotens nummer var samma nummer. Rotetavlorna kallades i början även soldatbrickor. 

Av de 16.724 torpförsedda rotarna var 14.724 försedda med åkerjord medan 2.379 enbart bestod av en stuga med ett mindre planteringsland (trädgårdsland/kåltäppa).