Skrivelse från 1815

Det var oroliga tider i Skåne i början av 1800-talet. Man fruktade att Skåne åter skulle bli en krigsskådeplats. 

Därför beslöt militären att göra en kartläggning över framkomligheten i Skåne för de militära förbanden. Denna s.k. Skånska rekognoceringskarta blev dock inte färdigställd för de nordligaste delarna av Skåne. De politiska läget ändrades och projektet blev inaktuellt.

För Oderljunga sockens del blev ett förarbete för kartan kvar. Armens Fältmätningsbrigad inspekterade socknen och skrev 1815 ner iakttagelserna i en skrivelse. Syftet var att se var det fanns möjligheter för militära trupper, hästar, vagnar och artilleripjäser att ta sig fram.

Då det gäller vägar inom socknen, så är alla andra vägar utom "stora landsvägen" (nuvarande väg 108 från Blekemåsa till Bälinge) "af dålig beskaffenhet och kunna endast med Bondvagnar färdas". "Steniga och illa underhållne äro vägarne här, liksom i nästan hela Norra Åsbo Härad."

Inom socknen finns "en stor mängd med kärr och i synnerhet mossar". En beskrivning av trakten kring Vasabygget säger: "Innom det såkallade Länet (Se beskrivning nedan!) ligger utmed gränsen Råk Myr (Rågmyren vid Karsholm) som mäst hänger ihop med den mera söderut belägna Köpinge Myr. Hela denna sträcka innom Länet är ganska blöt och mäst inpracticabel (ogenomförbar att färdas längs); åtminstone för andra än enskildte fotgängaren."

Så följer en beskrivning av "Länet" (som även återfinns på annan plats i 'Om Vasabyggets historia'). "Länet kallas den trakt som innefattas af Byarne Karsholm, Skäggestorp, Wasabygget, Öfre och Nedre Månstorp samt Köpinge. Länet har i forna dagar varit gods till en Herregård som legat vid Månstorp och som tillhört en Gyllenstjerna. Gården förstördes slutligen, och hemmansdelarna, som då voro torp, såldes till Bönder."

"Socknen är i allmänhet mager hvad åkern angår; men hötillgången är betydlig i anseende till den stora mängd af kärr och mossar som höstas; hvarföre äfven många fä-kreatur från Socknen årligen kunna försäljas. Innom Socknen planteras en ofantelig mängd med potatoes, hvaraf Bönderne sedan bränna Brännvin och föryttra. Denna industri är mycket jämnt utspridd öfver hela Socknen och bör anses såsom Sockneboernes hufvud näring."

Inom Oderljunga socken planterades tydligen en ofantlig mängd potatis. Från dessa brände de boende i socknen brännvin och sålde. Denna "industri" var tydligen sockenbornas huvudinkomst!

Källa: Boken "På prosten Hjerstedts tid" av Guno Haskå, 2005