Om skolor i Sverige

Folkskolan

År 1842 togs en lag om införandet av en allmän folkskola i Sverige. Enligt 1842-års folkskolestadga skulle det finnas minst en skola i varje socken och stadsförsamling. Denna skola skulle vara fast och ha en godkänd lärare. Anspråken var således en skola per socken och en lärare per skola. Någon klassindelning fanns inte utan alla åldersgrupper skulle gå i samma klass. Skolan skulle drivas lokalt, dvs av socknen.

Folkskolan togs emot med måttligt intresse. Bondebefolkningen, som skolan främst var avsedd för, var inte övertygade att den behövdes. I välbärgade hem och bondehemman fortsatte man som tidigare med hemundervisning. Brist på både lärare och lokaler gjorde att det tog lång tid innan undervisningen kom igång, i regel längre tid än de 5 år som satts upp som tidsfrist för socknarna att komma igång med skolreformen. År 1847 var inte ens hälften av barnen i skolålder inskrivna i någon skola. 

Innan eleverna blev duktiga på att skriva fick de träna i sandbänken, därefter pågriffeltavlor eller med gåspenna på papper. De satt i långbänkar, utan ryggstöd. 

Observera att när den allmänna folkskolan inrättades fanns ingen skolplikt för barnen utan folkskolan medförde enbart en plikt för socknen/kommunen att inrätta en skola. Skolplikt för barnen infördes först med 1882-års folkskolestadga. 

I början hade folkskolan ingen allmän läroplan att arbeta efter. En sådan läroplan infördes först 1878 då folkskolan blev 6-årig. Många av barnen i socknarna hade mycket lång väg till skolan. För att även barnen i mer de avlägsna byarna i socknen skulle få sin undervisning stadgade regeringen år 1856 om stadsbidrag till ett antal mindre folkskolor. Dessa skulle ligga i socknarnas mer avlägsna trakter och hade rätt att drivas med oexaminerade lärare. 

De mindre folkskolorna (Vasabygget var en sådan) var en nödlösning. Mellan 1880 och 1920 gick var sjunde elev i dessa skolor som fungerade som parallellskolor till folkskolorna. Efter 1920 minskade de i antal. Samtidigt med de mindre folkskolorna fanns även småskolorna. Dessa fanns i tätorterna där elevantalen var så stora att man var tvungen att dela upp eleverna i två eller flera grupper. Denna uppdelning var början till den senare stadie- och klassindelningen i skolorna. 

Källa: Diverse skrifter om skolväsendets utveckling i Sverige