Mantalsskrivningar
Allt fler digitaliserade dokument publiceras på internet.
Riksarkivet har bl.a. mantalsskrivningar för hela riket mellan 1642 till 1820. För Vasabyggets del börjar vi från 1820 och går därefter baklänges i tiden.
Redan nu har Vasabyggssidorna mantalsuppgifter mellan 1698 till och med 1799 tack vare Guno Haskås forskning.
Vasabyggets uppgifter står sist antecknade i Oderljunga socken:
" Wasabügget 1 1/3. Brukas af indelningshafvaren Qvartersmästaren Wikström. (Boende där) Enkan Hammar"
Det ser ut som det endast fanns en boende i Vasabygget vid denna tiden, nämligen änkan Hammar vars man tidigare varit soldat i Vasabygget. Wikström - även han soldat - bodde på Oderljunga nr 3, men brukade jorden i Vasabygget.
Uppgifterna var protokollförda den 25 november 1819 och undertecknade av Nils Torfelt i Skingeröd, Bengt Nilsson i Dahlshult, Per Pettersson i Oderljunga samt Jöns Svensson i Hvarshult.
Dessutom fanns ytterligare två namnteckningar: En oläslig och en av kyrkoherden C. J. Hjerstedt. De sistnämnda endast bekräftade de tidigare männens uppgifter. Förmodligen var personen med den oläsliga namnteckningen en tjänsteman som - i tidens anda - skulle vara myndigheternas garant för uppgifternas riktighet. Kyrkoherdens namnteckning var ett bevis på att uppgifterna lästs upp i Oderljunga kyrka och således offentliggjorts.
En udda uppgift är att det fanns 94 "Qvinkön" (kvinnor) och 60 män samt 220 barn i Oderljunga socken vid slutet av år 1819.
Mantalsskrivningarna i början av 1800-talet var mer nyanserade än jag först trodde!
Exempelvis anger antalet "Qvinkön" etc i ovanstående text istället antalet pensionärer ("öfveråriga").
Anteckningarna var, förutom namn- och platsangivelser, indelade i en mängd kolumner, där det som gällde för fastigheten var markerat med ett streck ("/").
Kolumnerna börjar med angivelsen "Betala Bevillning" (betala skatt) och gällde antalet skattskyldiga i fastigheten. De skattskyldiga delades upp i män, kvinnor, söner eller drängar 18 år eller äldre, söner eller drängar under 18 år samt döttrar och pigor 18 år eller äldre.
Därefter kom "Befriade" (från skatt) vilka indelades i "Öfveråriga" (icke arbetande äldre) män resp. kvinnor samt "Barn", pojkar resp. flickor.
Redan i början av 1800-talet började det tydligen finnas lyxvaror även bland vanligt folk. Således "beviljade" riksdagen att en lyxskatt skulle betalas för de fastigheter som hade eller brukade:
1. Vin
2. Kaffe
3. Rum med sidentapeter, sidenmöbler eller förgyllda möbler
4. Bruk av siden
5. Kortspel
6. Tobak
Mantalsskrivning 1819 för Vasabygget
"Wasabygget 1 1/3. Banko af indelningshafvaren Qvartersmästaren Wickström."
Fortfarande brukas hela Vasabygget av Vickström i Oderljunga nr 3. Troligtvis betalar han arrende till Kronan som äger hela Vasabygget.
"Hammars H(ustrus) son Johan 15. d(otte)r Kristina 17"
Här förefaller endast Hammars två barn, Kristina och Johan, bo. Var änkan Hammar bor är oklart.
Det ser ut som om endast dessa två är boende i Vasabygget vid Mantalsskrivningen. Det förefaller tveksamt att två tonåringar lever ensamma på platsen. En vild gissning är att uppgifterna kunde vara friserade på grund av mantalsskrivningens uppgift att bestämma skattskyldighet. En annan kunde vara att änkan Hammar inte fanns på plats vid mantalsskrivningen.
Uppgifterna var protokollförda den 27 november 1818 och undertecknade av Torsten Olsson i Köpinge, Jöns Larsson i Sönderhult, Assar Olsson i Troedsberga, Ivan Olsson i Hagstad, Åke Torstensson i Häljalt och Inge Svänsson i Bälinge.
Jag slutar med härmed uppräknandet av personer som undertecknat protokollet.
Mantalsskrivning 1818 för Vasabygget
"Wasabygget 1 1/3. Arrenderas af Nils Munkberg i Månstorp."
Nu arrenderas Vasabygget av Munkberg i Månstorp. Troligtvis brukar han även jorden.
"Hammars d(öttra)r Lowisa 29. Kristina 16"
Ett oläsligt namn med åldern 24 år anges separat under arrendatorn. Eftersom hon markeras under rubriken "Döttrar och Pigor 18 år och äldre" så antar jag att det är en piga anställd av Nils Munkberg.
Tydligen lever båda föräldrarna Hammar, eftersom två streck även anger (skatte)"befriade", dvs "öfveråriga" (pensionärer).
Nu bor det fem personer boende i Vasabygget.
Uppgifterna var protokollförda den 21 november 1817.
Mantalsskrivningar från 1800 till 1820
Om jag följer antal boende på Vasabygget bakåt från 1820 enligt mantalsskrivningarna varje år i november, så ser jag att antalet boende varierar från en till tretton.
Det gör mig lite konfunderad. Enligt nedanstående redovisning av antalet boende i Vasabygget mellan 1800 och 1820, så varierar antalet kraftigt för varje år. Om jag dessutom rättar mig efter kartan (även om den inte visar hela Vasabygget) från 1819 och antar att de enda byggnaderna i Vasabygget var soldattorpet, så förefaller det märkligt att antalet boende i Vasabygget kunde variera så kraftigt.
1820: 1 person / 1819: 4 personer / 1818: 5 personer / 1817: 4 personer / 1816: 10 personer / 1815: 5 personer / 1814: 8 personer / 1813: 13 personer / 1812: 4 personer / 1811: 6 personer / 1810: 8 personer / 1809: 7 personer / 1808: 8 personer / 1807: 11 personer / 1806: 5 personer / 1805: 11 personer / 1804: 12 personer / 1803: 8 personer / 1802: 9 personer / 1801: 8 personer / 1800: 8 personer /