Framställning av järn

På Vasabyggets marker finns flera lämningar av järnframställning. Området har varit lämpligt för myrmalmframställning. Även i omkringliggande fastigheter, Karstorp, Tosteboholm, Månstorp och Skäggestorp.

I Skåne, Halland, Västergötland, på Öland och på Gotland nyttjades myrmalm ända fram på 1900-talet.

Nedanstående bild visar Riksantikvarieämbetet Fornsöks karta över Vasabygget. Om man lyckades få upp gult, brunt, rödbrunt till svart grus ur kärrens vattenöppningar, så fick man myrmalm (även kallat limonit) med en järnhalt på upp till 65 procent. Järnet hade lakats ur grundvattnet i de kalkfattiga kärren.

Myrmalm började användas för järntillverkning för mer än 2 000 år sedan. Under medeltiden och ända fram till mitten av 1850-talet var det en viktig råvara för tillverkning av järn (s.k. osmundjärn). Myrmalmen var mestadels lättillgänglig och kunde grävas upp och skrapas ihop med spadar och hackor.

Den sista kommersiella framställningen av myrmalm i Sverige utfördes 1871 i norra Dalarna. Myrmalm användes till framställning av lokala jordbruksverktyg även långt senare.

Oftast tog man upp malmen i juni och lät den torka över sommaren. I oktober/november sedan skörden bärgats och korna tagits hem rostades malmen och själva järnframställningen tog vid.

Om några veckor kommer två bilder från Vasabygget 1:3 (postlåda 107) som visar dels en järnklump från järnframställningen och dels ett jordbruksredskap av järn från myrmalm.

Källa: Riksantikvarieämbetet m fl.

Ovanstående karta över Vasabygget från Riksantikvarieämbetet visar forntida fynd. På kartan ser man en ljusbrun ring (den övre cirkeln) med ett run-R i till höger om påskriften "Järnframställningsplats". En ytterligare järnframställningsplats (den nedre cirkeln) är markerad med en ljusbrun ring vid 90-graderskurvan av vägen mot Perstorp (nedåt i bilden).

OBS! Den blåa markeringen visar den ursprungliga tomten för soldattorpet.

På den översta cirkeln står informationen på "Fornsök":

"Järnframställningsplats, ca 9x5 m (ÖNÖ-VSV). Inom området är 1 slaggvarp (avfallshög från produktion av järn) och rest av 1 ugn(?). Slaggvarpen är 7x4 m (ÖNÖ-VSV) och 0.2-0.6 m hög. Vid provstick framkommer rikligt med slagg. Slaggen är röd/svart, relativt tung och av lågteknisk typ. Varpen är kraftigt övertorvad. I områdets NNÖ kant är rest av 1 ugn(?), 0.6x0.2 m (VNV-ÖSÖ) och 0.05 m hög, av 0.2-0.3 m stora stenar."

På den nedersta cirkeln står informationen på "Fornsök":

"Uppgift om slaggförekomst. Enligt markägaren Ulf Wingren, har det i området påträffats slaggbitar. Slaggen är röd/svart, relativt tung och av lågteknisk typ. Enstaka slaggbitar förvaras hos markägaren."

Källa: Riksantikvarieämbetets Fornsök