Fattigvård i Oderljunga socken

Här nedan återfinns de regler för fattiga som gällde i de flesta socknar. Just denna text (ändrad till nutida svenska av mig) från Oderljunga sockenförening gällde och blev godkänd av landshövdingen Gabriel Sparre från den 25 februari 1785.

1. Utfattiga, oförmögna till arbete och utan någon som hjälper dem, får gå från gård till gård inom socknen och tigga, som längst en månad åt gången per gård.

2. Fattiga och bräckliga, men som har någon som hjälper dem, ska denne någon förse dem med spannmål eller pengar efter deras behov.

3. Fattiga, som kan bidraga med arbete inom socknen, får uppbära allmosor för sitt bidrag.

4. De som är så fattiga att de inte har nödtorftiga kläder på kroppen, förses härmed av socknen.

5. Om den som åtnjuter hjälp av socknen, får något att ärva tillhör detta socknens fattigkassa.

6. Den fattige som haft hemman eller torp, men avstått det till någon av sina barn, bör av hemmanet eller torpet få sitt underhåll.

7. När någon behöver och har rättighet att till fattighjon antagas, måste först uppmätas och kontrolleras vad denne äger eller har tillgång till. Inget av detta får försäljas utan socknens tillgång.

Källa: "På prosten Hjerstedts tid" av Guno Haskå.